arvid-gonza-ls

SKIVRECENSION – GONZA-RA & ARVID LUNDQUIST “LIVET PÅ FAKTURA” (EP)

25 november, 2015

Det tar inte många minuter innan Gonza-Ra och Arvid Lundquist visar varför denna duo är en bra idé. För det är något visst med hur de lutar sig mot förtroendet på sin förmåga och låter självförtroendet gå fram som en ångvält. Driv, humor och nästan oändligt många ordlekar tar sedan plats på EP:n. Produktionen speglar tidens tempo med poppande, wobblande och taktfasta beats som oftast håller mig sysselsatt. Precis som ”Över Er!” antyder är de laddade på livet och alla former av ursäkter undanbedes medan de sticker ut hakan. Att inte rätta sig i ledet och våga tänka stort är viktigt och visst, det finns en viss självbevarelsedrift i deras lära men jag hakar på. För vem vill stöpas i samhällets tradiga mallar? Vem vill inte slippa realitet, förnuft och Jante en stund?
Med en melodisk och leklysten rap arbetar de tillsammans i en självklar symbios men det jag uppskattar mest är hur de undermedvetet bryter igenom, ställer frågor och driver med vår självbild. Dessutom drar de gång på gång med sig mina axlar och fungerar som en sorts transfer till ökat självförtroende. I alla fall ett tillfälligt sådant.

Bästa låt: “Över Er”
Bästa produktion: “Sedvanor”
Intressant text: “Försöker få det gjort/Jag svär, jag sitter på nått stort/ Vill du låna mina texter, skaffa lånekort/Reppar Lindingö så jag kommer också från en ort/ Äkta känner äkta de e reglerna i våran bok/…” – “Sedvanor”

Betyg: 4 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

americol_001_ls

INTERVJU – AMERICOL

25 november, 2015

Året var 2013 och jag besökte en då motiverad och driven 21-åring Sami ”Americol” al-Ameri i hans studio i Malmö. En kille som varit aktiv sedan 16-års ålder och som året innan hade släppt EP:n ”On My Way”. Nu var han i slutfasen av sitt album och allt lät lovande men så hände något. Problem med skivbolaget, uppskjutet album, kaotiskt privatliv och till slut tystnade allt kring Americol. Inget släpp och den där intervjun arkiverades. Efter en lång tids tystnad slog sedan, under julen år 2014, låten ”Domingo Karmen” ner som en bomb och letade sig snabbt upp på förstaplats på hiphoplistan iTunes Sverige. Ytterligare ett år har nu passerat och vi stämmer en ny träff och pratar om hans stundande EP ”Way Ahead” som släpps 25 november och allt som hänt däremellan.

– Jag tog fel riktning i livet. La tid på annat än musiken och istället för att göra det på ett normalt sett, ha ett normalt jobb, vände jag mig åt ett annat håll och började investera min tid där. Det är lätt att fastna i det livet… allt kommer så fort till dig och du har till slut svårt att föreställa dig något annat.
Jag fastnade helt enkelt och till slut tog det överhand och jag kunde inte göra musik samtidigt och människor ville inte umgås med mig på samma sätt längre. Jag fick lära mig på det tuffa sättet.

Ville dom inte associeras med det?
– Exakt men det förstod jag inte då och vägen ur det kändes så lång. Att plugga, skaffa ett vanligt jobb kändes så långt bort men jag tackar Gud idag att jag inte sitter inne.

Vad fick dig att tänka om?
– Insatser från det andra hållet, om man säger så… Ju djupare jag hamnade i det desto mer konsekvenser fick det och min första häktning fick mig att inse att jag måste få ett slut på det liv jag levde. Jag kan inte utsätta min son för det mer, inte utsätta folk i min omgivning mer.

När vände det för dig?
– Efter att vi släppte ”Domingo Karmen”. Jag började så småningom jobba med musiken igen och låten och mottagandet fick mig att tro på att jag kan göra något annat. Efter att inte gjort musik på över två år mötte jag upp med min kompis John Alexis i studion och där tändes en gnista igen. Den natten skrev jag som jag aldrig gjort förr och efter mitt uppehåll lossnade något.

Är ditt sikte mer inställt än någonsin?
– Ja, jag har fått ett helt annat driv och jag tar med mig många lärdomar från livet jag lämnat bakom mig. För är det någonting du verkligen vill är det i princip samma hustle det handlar om. Jobba, jobba, jobba, belöningen kommer så småningom.

Hur har erfarenheterna präglat dig?
– Jag skäms inte för min historia, den har lärt mig mycket och från att ha varit en väldigt tyst person har jag lärt mig att stå upp för mig själv. Jag tänker också mycket på att så som jag behandlar andra kommer dom behandla mig. Det kvittar vilken värld du befinner dig i. Jag har blivit väldigt ärlig och jag vet att allt jag gör kommer tillbaka till mig. Jag hade inte varit där jag är idag och min musik hade inte låtit som den gör utan dessa erfarenheter. Många chockas över hur min musik utvecklats under de senaste åren. Inte för att den blivit mer komplicerad men den har mer tyngd, mer energi och är mer relevant för min lyssnare.

Jag upplever att det är många som tror på dig men med tanke på att din leverans blivit väldigt inkonsekvent och ryckig – har det i sin tur inneburit att du fått motta mycket kritik?
– Jag har märkt att vissa har tröttnat och slutat lyssna men det har istället motiverat mig att komma ut starkt nu och samtidigt har jag många som verkligen tror på mig och vill se det hända för mig.

I media benämns du ofta som Malmös mest intressanta rappare. Varför tror du själv att du kallas det?
– Kanske för att jag gör något nytt och för att jag representerar den nya generationens Malmö. Vi som vågar mer och tar för oss mer och som inte är så fokuserade på att följa andra trender utan vad vi kan göra för att skapa något unikt.

americol_002_s

Följer man dig på sociala medier kan man se att du uttryckt viss kritik mot radiokanaler som prioriterar hiphop från Stockholm. Berätta mer om det.
– Jag tycker helt enkelt inte att man ska prioritera utifrån staden artisten kommer ifrån utan det är musiken det ska handla om annars stoppar det utvecklingen utav musik i Sverige. Det är till exempel som att Zlatan spelar fotboll (Läs: Playoff till EM: Danmark-Sverige) för hela Sverige ikväll, inte endast för Malmö. Men jag väljer att se på det med något jag kallar Zlatan-effekten. Du vet när det blir en hype och plötsligt dyker samma människor, som “rejectade” dig från början, upp igen.

Zlatan är känd för att han sporras av dom som inte trott på honom, gäller samma sak för dig?
– Absolut. Om jag redan är hungrig och vet att jag har något som backar min hunger då gör det att jag bara vill äta mer. Det är inte min största motivation men det ger mig driv, extra bensin.

Vad är din största motivation då?
– Att genom min musik och talang kunna förändra både mitt och andras liv. Vi föds in i ett liv vi inte kan styra över men när jag blev äldre såg jag det på ett annat sätt. Idag är det många människor som backar mig, som investerar sin tid och att kunna ge tillbaka till dom är viktigt. Sedan vill jag ge min son det jag själv aldrig hade och framförallt ge honom en lugn uppväxt.

Det där med att födas in i ett liv, ett öde. Hur kommer det sig att dina referensramar ser så annorlunda ut nu?
– Jag har alltid haft stora drömmar, jag är en drömmare. Jag har alltid trott på att om jag jobbar hårt så kommer det tillbaka en dag, då kommer jag ta mig härifrån. Det handlar inte om OM utan om NÄR. Inget snack om saken. Mitt mål är att se världen, spela min musik för hela världen och visa att jag kan underhålla människor, för det är det jag tycker om. Människor ska må bra när dom ser mig uppträda och ska vara glada och känna sig motiverade när dom går därifrån. Och det är därför jag är ivrig, för jag vet att jag kan ge dom det men nu ska bara bitarna falla på plats.

Vad är planen för att nå dit?
– Jag har mycket låtar i bagaget nu och jag kommer arbeta hårt och med strategier. Pusha ”Way Ahead” fram till våren och sedan släppa en mixtape. Släppa videos, jobba med olika producenter.

Vad vill du att man ska känna när man lyssnar på ”Way Ahead”?
– Man ska känna hunger, driv och känslan av att ingenting är omöjligt. Var du än befinner dig så ”grind”, om du hustlar så grind, om du gör musik så grind, om du spelar fotboll så grind. Det är en form av motivationsmusik som riktar sig till alla och oavsett vad du gör så känn stolthet i det. Vad som är menat att hända händer, du kanske står inför olika val i livet men oavsett vad du väljer slutar dom i samma öde, det är bara frågan om vad du gör på vägen som kan förändra resultatet av ditt öde.

Är det någon av låtarna på EP:n som betyder extra mycket för dig?
– På “My Life” är jag mer personlig än jag brukar vara och även om jag inte berättar i klartext låter jag lyssnaren få höra vad jag kommer ifrån.

Skulle du säga att du står vid ett vägskäl i ditt liv?
– Ja, musiken är allt och jag har inget att gå tillbaka till.

Vad är viktigt för dig nu?
– Att behålla fokus. Jag pushar musiken och jag tror på den och mig själv. Mitt driv, min hjärna tillåter faktiskt inget annat. Att jobba med min musik är den första tanken när jag vaknar och den sista när jag går och lägger mig.

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

Lyssna på EP:n “Way Ahead”:

dida-s

SKIVRECENSION – MICHEL DIDA “E DU DUM” (EP)

12 november, 2015

Behagliga vågor sprider något varmt genom mig. För trots att produktionen är tung, mörk och basdriven är Dida uppiggande. I kontrast till det jag förväntar mig hörs en person som förefaller trött på det pretentiösa och som inte låter rädslan för imaginära regelböcker paralysera. Med tydlighet, artikulation och träffande implementering utav slang plöjer han fram i takt med en produktion som är nyansrik, catchig och med spår som knyter an till varandra. EP:n avspeglar något, utmanar och håller mig sysselsatt när jag letar efter traditionellt dolda budskap. Men det är kamouflerat i en avspändhet varvad med självdistans och skarp ironi, vilket i sin tur får mig att reflektera. Säkerheten är slående och utan en tillstymmelse utav muskelmätande sätter Dida rapteknik i perspektiv.

Bästa låt: Pass. Omöjligt val.
Bästa produktion: “Trasig”
Intressant text: ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vems huvud trasigast i Sverige är” + mellansnacket mellan ”E Du Dum” och ”Trasig”.

Betyg: 4,5 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

erk-spelbart-s

SKIVRECENSION – ERK & RANDOM BASTARDS “SPELBART” (ALBUM)

21 oktober, 2015

Slagkraftigt, tillbakalutat och stöddigt. Hiphopen norröver har verkligen skapat ett signifikant sound och ”Spelbart” är inget undantag. Igenkänningsfaktorn är hög och sluts samman med gemenskap, hederskänsla och framåtdriv. Beatsen utmärker sig och är lika delar färgstarka som dunkla, bekanta som utmanande. Flytande gränser, skiftande flöden med en skön, melodisk och innovativ rap. Ett stort utropstecken är den långa förteckningen av gästspel av såväl producenter som artister. En dans med svåra steg där fler uttryck ger fler stilar, och förvisso en skön flavour, men där helhetsbilden kan bli lidande. “Spelbart” är på många vis underhållande och intressant. Vardags- och miljöskildring delar plats med tyngre ämnen och attityd men stundom tenderar vibe att gå före substans. Den marscherande framtoningen är medryckande och den tekniska nivån hög när de leker med komplexa ordlekar och intrikata metaforer men dessvärre når dessa inte alltid hela vägen fram.

Bästa produktion: Fick Feelin med Academics & Friman (prod. Friman, co-prod Academics) + Paj Lur, Full Kyl (prod. Imchibeat)
Bästa låt: Vamenarom med Cleo & Griljonären (Kusten Klick) (prod. Sunnari Beats)
Intressant text: Kittlande ambition och skön motivation på Apport! med Johan Vuitton & Görda (PizzaBoyss) (prod. Tegelhunna) ”Som jag jobbar hårt för min dröm blir det inte svårt att somna gott”

Betyg: 3,5 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

angel-haze-malmo-2015-

KONSERTRECENSION – ANGEL HAZE PÅ MALMÖ LIVE

31 augusti, 2015

Konsertsalen på Malmö Live har en kapacitet på 1600 sittande platser och en akustik som sägs vara otrolig. Till min stora förvåning ser jag dock många tomma platser runtomkring mig denna kväll men låter inte det stoppa min höga förväntan på att få uppleva ännu en Angel Haze konsert.

Eka Scratch, Ayla Schatz, Dee Dee och Julia Nelly är där för att värma upp men den påtagligt låga volymen ger ett dåligt första intryck. Upplevelsen av att sedan sitta still på en hiphop-spelning och applådera artigt är intressant och spännande men en underlig stämning med obekväm tystnad mellan låtarna tar vid. Haze intar scenen och säger ”ju mer energi ni ger mig desto mer ger jag er” och hoppet kommer åter. Konsertsalen är vacker och tilltalar oerhört med sin intimitet där scenen är låg, nära och avskalad. Haze passar i ett sådant forum och hennes entré är märkbar. Vi ställer oss upp, hon talar innerligt till oss, visar mycket sårbarhet och hängivelse och rör sig nästan mer nere bland publiken än på scenen. Hennes setlist har en fin variation av hennes klassiska låtar, nytt- och outgivet material, hon överraskar med att ta upp Kwamie Liv på scenen och avslutar till och med att bjuda upp publiken dit. Haze gör med andra ord alla rätt men förutsättningar är fel och jag ser potentialen av något magiskt glida ur händerna på mig. För faktum är att placeringen inte ska vara avgörande. Jag sitter på 13:e raden, detta är nära scenen men verkar ändå vara för långt bak för att uppleva det som verkar ske vid raderna längst fram. Gänget bakom mig stånkar och stönar och lämnar sedan uppgivet spelningen halvvägs in. Musikens ljud är rent men volymen är för låg, DJ’ns mikrofon sprakar, jag får spetsa öronen för att höra Haze mellansnack, hör vad personerna tre rader bakom pratar om och vad tjejen på andra våningen sjunger. Jag är uppriktigt ledsen att säga det men mina förväntningar infrias inte. Detta till trots vill jag dock understryka att jag tror på Malmö Live’s konsertsal. För barnsjukdomarna må tagit överhand denna invigningskväll men salen är magnifik och har alla förutsättningar för att bli en riktigt bra hiphop-scen.

Betyg: 2 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

vanguard15_grandmaster

KONSERTRECENSION – SUGARHILL GANG + GRAND MASTER’S FURIOUS 5 W/ MELLE MEL & SCORPIO

3 augusti, 2015

Vanguard Music Festival
1 augusti
Scen: Sun Ra Stage

Klassiker. Generation efter generation, alla känner till dessa herrar. Det är förmodligen också det som gör att de övriga artisterna lämnar backstage-området och deltar i ett stort publikhav. DJ Premier har precis gått av scenen och stämningen är på topp. The Sugarhill Gang glider in med matchande tröjor, ett glatt humör och gör inledningsvis ett bra jobb för att hålla energin uppe. De liksom Grand Master’s Furious 5 bygger sin spelning på just ordet klassiker och blandar eget material med andras så som Run D.M.C ”Walk this way” och House of Pain ”Jump”. Självklart är det dock låtar som ”Rappers Delight”, ”The Message” och ”Jump On It” som sprider mest glädje. Men även om det i mångt och mycket är krut i gubbarna känns det inte särskilt genomtänkt utan istället rörigt, trots att Melle Mell gör ett bra försök att hålla ihop trådarna. Det kan däremot inte förringas att publiken är glad och det dansas en hel del runtomkring mig. Så, även om deras uppträdande inte är i toppklass känner man en form av tillfredsställelse enbart över det faktum att man fått se dessa hiphop-legender live.

Betyg: 3 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

vanguard15_jayelectronica

KONSERTRECENSION – JAY ELECTRONICA

3 augusti, 2015

Vanguard Music Festival
1 augusti, 2015
Scen: Fat Cat Stage

När du som minst anar det händer det. För oavsett om man är ett fan av Jay Electronica eller inte blir detta en överraskning. Från första stund är hans energinivå på topp och han tar scenen med pondus. Han bär sina ord med stolthet och fast att andra tvivlat på hans förmåga gör han själv aldrig det när han talar om vad som är riktig hiphop. Med detta kommer såväl anekdoter som hyllningar till J Dilla, hans egna samarbeten med låtar som ”Shiny Suit Theory” och ”Exhibit C” samt imponerande acapella. Men mer än något annat består spelningen utav ödmjukhet och en stark känsla av att han inte tar detta för givet. Han bjuder upp lokala rappare på scenen och uppmanar sedan hela publiken att komma upp men när vakterna säger stopp förflyttar han sig istället ner till sin publik. Och trots att han kör många hyllningslåtar och egentligen inte så många egna är publiken i extas och att säga att han växt, i inte bara mina ögon, är obestridligt.

Betyg: 4,5 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

vanguard15_deadprez

KONSERTRECENSION – DEAD PREZ

1 augusti, 2015

Vanguard Music Festival
31 juli, 2015
Scen: Sun Ra Stage

Politisk medvetenhet, polisbrutalitet, rasism, ja, i viss mån är M-1 och stic.man lite förutsägbara men för oss längst fram vid scenkanten lyckas de faktiskt överraska en del denna kväll. De är närvarande och har en intensitet i sin blick som borrar igenom. De är tydliga och utmanar sin lyssnare att tänka, att inte styras av ett system och förstå att frihet är en existentiell faktor. Budskapen genljuder i låtar som ”Malcolm, Garvey, Huey” och ”Hell Yeah” men intensiteten når tyvärr inte massorna längre bak som verkar tycka att ”Hip Hop” blir spelningens största behållning. Och jag förstår det, för trots att Dead Prez är så mycket mer än så för mig borde de inte avslutat första dagen och deras set hade dessutom mått bättre på festivalens lite mindre scen. Uppfattningen blir därför väldigt splittrad, för antingen lämnade du denna spelning lite lagom nöjd och kanske med en bitter eftersmak av en moralkaka eller så lämnade du den som jag, upprymd och motiverad.

Betyg: 3 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

vanguard15_coolkeith

KONSERTRECENSION – KOOL KEITH

1 augusti, 2015

Vanguard Music Festival
31 juli, 2015
Scen: Fat Cat Stage

Jag måste säga att när spelningen inleds med att Kutmasta Kurt visar prov på fin turntablism så känns det lovande. Kool Keith har gjort sig känd för sin avvikande och underliga stil och jag väntar med spänning. Men det enda underliga med detta uppträdande ska visa sig bli varför Kool Keith är så loj och varför hypemannen Denis Deft är den som står i centrum. Publiken är något frågande och i ärlighetens namn förmodligen inte säkra på vem som ÄR Kool Keith. Modet kämpar för att hålla sig uppe och publiken skrattar åt de explicita texterna medan de samtidigt skruvar sig lite obekvämt. Nej, det är bara att acceptera, denna spelning är lam och den enda låt som sätter igång någon form av genuin gungning är ”Poppa Large”.

Betyg: 1,5 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

nicki-minaj-roskilde-2015-s

KONSERTRECENSION – NICKI MINAJ

5 juli, 2015

Orange Stage, Roskilde Festival
Lördag 4 juli

Minaj gör en stämningsfull entré när hon kliver ut i svart spets och man påminns snabbt om att detta är en världsartist. Dansarna backar henne och såväl kläd- som mickbyten är noga planerade. Hon tar sig an scenen med attityd och utstrålar power när hon slingrar sig ner mot golvet till ”***Flawless”. En ganska bra bit in är dock publiken svår och ofokuserad och inte ens ”Anaconda” får det genomslag jag trott. Främre raderna är plikttrogna från första stund men det är inte förrän hon lämnat låtarna med mer genomgående rap och övergår till hennes kommersiella hits som det lossnar. ”Super Bass” blir först ut att få även de bakre raderna att hoppa och inte helt otippat är det ”Starships” som blir spelningens mest uppskattade. Ett stort minus med dessa hits är dock att obekvämt mycket playback medföljer. Tråkigt. Men hon charmar sin publik och i särklass kvinnorna som står i centrum med riktade budskap om vikten av självständighet. Och väljer jag att blunda för ovannämnda fadäser är det just det som blir fint med denna stund, för i den kommersiella popdimman, bakom allt glitter, bakom allt det teatraliska kan jag ändå urskilja hennes verkliga ord och sårbarhet.

Betyg: 3 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

run-the-jewels-roskilde-2015-ls

KONSERTRECENSION – RUN THE JEWELS (EL-P & KILLER MIKE)

4 juli, 2015

Arena, Roskilde Festival
Fredag 3 juli

En upprymd publik springer från konserten med Kendrick Lamar som precis slutat till tältet på Arena. Killer Mike och El-P kunde inte bett om en bättre förfest för jag har sällan sett en så hungrig publik. Det är pang på från första stund, 100 %, ingen vila ingen ro. Publiken hoppar i vågor och en mosh pit utbryter framför mig. ”RTJ! RTJ!” ropas glatt i varje mellansnack och Killer Mike & El-P förvaltar energin hos publiken perfekt och visar också prov på hur man undviker stagnation. För detta relativt nybildade radarpar arbetar väldigt bra tillsammans. Uppträdandet håller hög klass och publiken älskar klassikern ”Blockbuster Night Part 1” likväl som ”A Christmas Fucking Miracle” och sångvänliga ”Lie, Cheat, Steal” men var jag än tycks stå är ljudet faktiskt inte bra. Det rosslar och ibland är det bara själva melodin som gör att jag kan urskilja vilken låt det kör. Ovärdigt och därav avdrag i betyget. Men lika glad för det är publiken som rider på någon slags euforisk våg genom hela konserten.

Betyg: 3,5 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

kendrick-roskilde-2015-ls

KONSERTRECENSION – KENDRICK LAMAR

4 juli, 2015

Orange Stage, Roskilde Festival
Fredag 3 juli

I flera dagar har jag hört människor prata om den här konserten och att jag inte var ensam om att se den som festivalens största dragplåster förstod jag snabbt. När stunden är kommen är vi otroligt redo för Kendrick Lamar och tur är väl då att han bygger sina konserter på energi och likaså denna gång. För ju mer vi ger honom desto mer bränsle får han och desto bättre blir konserten. ”This is a party!” skriker han och trots den påtagligt höga intensiteten behåller han hela tiden ett lugn och kontroll. Han är säker i sin roll, känner in och lyssnar på sin publik. Hans setlist innehåller både gamla låtar så som ”Money Trees” och ”Bitch Don’t Kill My Vibe” och nytt så som ”King Kunta” och ”I”. Publiken förlorar sig snabbt till konserten och snart yr den torra jorden i luften för att de hoppar så mycket. Stämningen stiger hela tiden och någon brist på energi blir det aldrig, Lamar tycks snarare chockas av mottagandet han får denna sommarkväll. Han blickar ut över sin stora publik och berättar att vi bekräftar att hans dröm gått i uppfyllelse. Efter att ha följt hans resa får jag själv en stark känsla av att cirkeln sluts, nu är han där han ska vara och även om jag ibland känner mig som en repig skiva med Lamar så går hans talang inte att förringa, han ÄR väldigt bra och ikväll var inget undantag. Jag lägger mig med ett leende på läpparna, ännu ett fint minne rikare och efter att ha sett en tårfylld Kendrick Lamar avsluta sin konsert gissar jag på detsamma för honom.

Betyg: 5 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

die-roskilde-2015-

KONSERTRECENSION – DIE ANTWOORD

3 juli, 2015

Orange Stage, Roskilde Festival
Torsdag 2 juli

I motsats till vad man kanske kan tro om Die Antwoord så bygger deras musik på glädje och frigörelse, att få släppa loss och bara vara.”Fuck your rules!” skriker de ut i det oändliga publikhavet och precis så är det, de går dit lusten pekar och det älskar jag dem för. Men för att kunna ta sig an Orange krävs faktiskt planering och varje ljus, klädombyte och dans följer således en viss plan i resan in i deras sagolika värld.
I varje hörn har man under dagen hört folk prata om den kommande spelningen, ”det kommer bli sjukt!”. Och ja, blickar jag ut över publiken blir det just det. ”DJ Hi-Tek Rulez” sitter där den ska och publiken blir som galna när ”I Fink U Freaky” och ”Enter The Ninja” spelas. Ninja och Yo-Landi avlöser och stöttar varandra snyggt och det är verkligen en tight och annorlunda show vi bjuds på. Ju längre in i showen vi kommer desto större och vackrare rave liknar området men jag måste ändå erkänna att jag förväntade mig mer kaos och obskyra element.

Betyg: 4 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

ilovemakonnen-roskilde2015-ls

KONSERTRECENSION – ILOVEMAKONNEN

3 juli, 2015

Apollo, Roskilde Festival
Torsdag 2 juli

DJ:n inleder konserten med att spela hits från bland andra Kendrick Lamar, Tupac, Dr. Dre, Big Sean och Drake. Publiken blir galen och överallt omkring mig dansar man. Men när en DJ inleder en konsert med diverse olika hits är det oftast ett illavarslande tecken och när han dessutom tar dem till klimax innan artisten klivit ut är uppförsbacken lång. ILoveMakonnen har en nästan beundransvärd energi på scenen när han konstant hoppar upp och ner men något saknas. En hypeman? Mellansnack? Ju mer jag tänker på det desto mer påtagligt blir känslan av att det där introt var som en kompensation för detta. Det tål väl dessutom att sägas att detta är en typisk spelning där publiken i ärlighetens namn mest är bekant med en låt, ”Tuesday”, vilket absolut kan fungera men inte idag. Prestationen är det inget egentligt fel på, han gör det han ska men jag förflyttar mig för att känna in, från längst fram till sidan och längst bak men det lyfter inte. Som om publiken – och likaså jag – gärna vill men det går inte. Fokusen tappas så sakteliga och publiken övergår istället till en samling människor som festar.

Betyg: 2 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

geazyrf15

KONSERTRECENSION – G-EAZY

2 juli, 2015

Avalon, Roskilde Festival
Onsdag 1 juli

Det är i festivalmått mätta tidigt på dagen och vare sig jag eller G-Eazy förväntar sig den ansamling med människor som faktiskt kommer. Mannen som låter sina drömmar styra kosan har nu tagit sig hela vägen från Kalifornien och om G-Eazy redan var peppad förhöjs det snabbt när spelningen drar igång. Han är glad, hängiven och väldigt alert. Arbetar fort upp ett engagemang från publiken som viftar med händerna i luften och hoppar. Texterna är inte alltid utvecklande men det är kaxigt och utmanande och till och med hans lite uttjatade tugg om fuck och sex går hem. Flertalet gånger påtalar han att detta är den bästa publiken han någonsin haft och att han lovar att komma tillbaka. Han passar till och med på att dissa morgondagens spelning i London för att han älskar stunden så mycket. Och faktum är att denna spelning påminner mig om varför jag älskar Roskilde så mycket. För det är bara här jag sett artister ha riktigt roligt, bara här jag tror på dem när de säger att de inte vill gå av scenen.

Betyg: 4,5 av 5

Publicerat på www.kingsizemagazine.se

1 - 40