Munkaveln sitter så jävla hårt. Jag finns men ändamålet helgar medlet just nu.
Världen utanför rullar på, du kommer aldrig märka någonting, men inuti är jag som Blue Daisy. För precis som hans musik pendlar min sinnesstämning från mardröm till drömmande. I dalarna blickar du inåt och kommer närmre kärnan i dig själv. Men ni vet när orden aldrig kan mäta sig med musiken? När varje beat, varje skruvade ljud skruvar till precis där det gör som allra ondast eller när samma ljud också känns som tonsättningen av tankarna i ditt huvud. Precis så är det nu. EP:ns mest konstiga och mörka låt ”Cries Of The Beast” tar taktpinnen idag.

Om du gillar - tveka inte att sprida ordet!