I början utav juni kunde ni på Kingsize läsa en introduktion jag skrev om den mest intressanta artisten just nu, Joey BadA$$.

Med ambitionen om att förändra världen och med hjälp av det nya och befriande greppet på swag har han med sin lyriska swank alltsedan Survival Tactics släpptes i början av året tagit hiphop-världen med storm. Med väl sammansatta texter, ett skönt flow och en unik känsla för ett old school-sound skapade han snabbt en stor fanskara som lämnades nyfikna på vad hans mixtape ”1999” skulle bära för frukt.

Trots att Joey BadA$$ på mixtapens öppningsspår Summer Knights blygsamt pratrappar sig över ett avslappnat beat och gungar vidare på följande spår inkommer på Survival Tactics en marscherande inräkning. Ur skuggorna av skyskraporna i ett smutsigt New York kliver Joey BadA$$ bestämt fram. Det karakteristiska mörkret och tyngden i basen infinner sig och skapar den känsla östkust-hiphop gjort sig känd för. Snart hör du slagverk och en rimkompostition som för minnena tillbaka till ”The Low End Theory” med Tribed Called Quest eller ”Illmatic” med Nas. Konsten att varva en avslappnad ton med aggressivitet får en även att tänka på barndomsidoler som Biggie Smalls, Big L eller Wu Tang Clan. Alltsammans tankar som tar dig på en resa tillbaka till den boom-bap man minns och så innerligt älskar och snart uppmuntrar Joey också med ett nynnande av Ba boom Ba boom Ba boom boom Ba boom. Ett faktum som kan få dig att tro att tiden stått still, men mitt i denna sentimentala resa kommer du till slut på att; Nej, denna skiva är inte gammal och inte är Joey BadA$$ det heller.
Du möter en kille som befinner sig i gränslandet av att vara en naiv ungdom och en ung vuxen man och därav varierar kvalitén i textstrukturerna något. Mixtapen avslöjar en historia men dess sammansättning lämnar en förvirrad. Exempel är den existentiella kris som hörs i Hardknock som sedan följs av en abrupt vändning där BadA$$ skrattar åt alla problem i World Domination. Mönstret fortsätter från en kille som i Pennyroyal försöker kamouflera en hjärtesorg och som i följande spår, Funky Ho, återigen verkar ge blanka fan i allt och till och med bjuder på ett och annat sexistisk player-rim.
Men att vara 17 är inte lätt och någonstans är det hans avsaknad av rädsla för konsekvenser, som man som förståndig vuxen med tiden får alldeles för mycket av, som också väger upp för ojämnheten. Och det faktum att ”1999” är skapat av just en 17-åring blir det som lämnar mig allra mest imponerad. För om Joey BadA$$ låter såhär nu, då kan jag inte låta bli att tänka på var han och hans swank kommer vara om några år. Jag tänker på Nas och börjar automatiskt nynna Who’s world is this? The world is yours, the world is yours, it’s mine, it’s mine, it’s mine – Ett mantra som sannolikt kom med modersmjölken för Joey BadA$$ men som nu införlivas hos även mig.

| Joey BadA$$ | Facebook | Twitter |

Om du gillar - tveka inte att sprida ordet!