Innan Kendrick äntrar scenen strömmar den passande textraden ”I’m with the homies right now” från “The Art Of Peer Pressure” ut ur högtalarna. Något som också ska visa sig vara känslan för den kommande konserten. I en helvit, snudd på frälsarlik, klädsel kliver han på och jag känner hur folk trycker sig närmre bakom mig. Likt turnéns tidigare uppträdanden är han uppbackad av ett liveband vilket klär hans musik och förhöjer hans uppträdande. Som allra mest märkbart blir det när han i refrängen till ”The Recipe” skruvar ner tempot och leker med sitt röstläge som ger prov på den riktigt fina sångröst han besitter.
Lamar engagerar genomgående sin publik vilka inte heller är sena på att fylla i textraderna i till exempel ”Money Trees” och ”P&P”. När det kommer till låtar som ”Backstreet Freestyle” och ”Poetic Justice” förstår man dock att alla kanske inte är vana Lamar-lyssnare – men det är trots allt irrelevant i sammanhanget. För händer viftar ändå engagerat i luften och stämningen runt omkring mig blir svårslagen. När jag står där tänker jag också på att mina konsertupplevelser med honom börjar bli löjligt många bra. Som om jag skulle ljuga, men det gör jag inte, han förtjänar all kärlek. För Lamars publikhav växer sig bara större och större men hans framgångsrecept måste vara att han aldrig känns distanserad utan förblir ödmjuk och tacksam. I viss mån känner jag mig som en stolt mor som ser sin son växa sig bättre och bättre in i en roll. För ju fler gånger jag får se honom på scen desto mer imponerad blir jag.

Betyg: 5 av 5

Foto: Dennis Bärlund
Publicerat på www.kingsizemagazine.se

Om du gillar - tveka inte att sprida ordet!